.

Köpte ett passande halsband till min ring. Är så sjukt kär i det. Betalade gjorde pengarna som jag har sparat sen jag valde att sluta röka.

1. Det blev vårväder så jag plockade fram vårjackan och gick till jobbet för första gången sen nyår typ.
2. Åt semla med Amanda på fettisdagen.
3. Gjorde amerikanska pannkakor som blev så goda att jag nästan dog lite.
4. Bild innan jag var på äventyr på Bongo med Paulina och Andreas. Dagen efter hade jag tidernas värsta bakfylla.
5. Pappa bjöd på mat och påväen dit stötte jag på en död fågel.
6. Nytt halsband från Rebecca.

Hejdå!

Bättre/sämre?

Promarkers och Copic markers.

Att måla självporträtt sägs vara det svåraste porträttet du kan måla. Jag håller med. Sjukt vad har slitit för att få till det bra. Ändå är jag inte fullt nöjd.
Man kan ju nästan sina drag helt utantill. Du vet hur du själv ser ut när du kollar dig själv i spegeln. Sen att få ner det på papper är ju ett krig i sig själv.
Jag ger det några försök till. Eftersom detta var sjätte försöket på en vecka. Suck.

Förskylningen och febern började sakta lägga sig efter en ipren och två alvedon.
Godiset fick bli peppen inför att jobbet. Inte lika kul att jobba när man känner sig halvsjuk, men onödigt att sjukanmäla sig för tre timmars arbete.

Instagram: a_sandberg

1. Färgade håret snäppet rödare och jag såg ut som ett stoppljus. Älskade det och såklart är allt nästan borta igen.
2. Spookie ska såklart vara med.
3. Inför alla hjärtans dag fick jag världens pangidé med smink och foto.
4. Fjädrar en torsdag.
5+6. Bästa och roligaste vännen.
7. Laddar inför Big brother-premiär hemma hos Amanda.
8. Failade pappas fina bil idag.

Från fotograferingen i torsdags. Helt ok ljus med tanke på världens sämsta väder och iskallt. Toni fick offra sig för konstens skull och stå och frysa i en timme drygt.

Alla bilder från Weheartit

Att tatuera mig har jag velat göra sedan jag var tolv ungefär, tror jag. Tänk att få gå runt som ett vandrande konstverk. Att ha massa konst över hela kroppen.
För ett år sedan gjorde jag min första. Jag valde att den skulle stå för den personen som har betyder mest för mig i hela världen, min mormor. Tyvärr lever hon inte idag men hon finns alltid med mig.
Denna gången vill jag göra något större. Jag har så mycket planer för många taueringar. Motiven har varit bestämda länge men man måste ju bli nöjd med designen också. Jag vill ha gjort skissen till tatueringen själv, så att den är min egen.
Ett anatomiskt hjärta på högerarmen har alltid varit en dröm. Då kommer ju frågan hur det ska se ut. Till vilar antingen åt bara konturer i rött eller att göra det i färg. Inte svartvitt. Jag kommer nog aldirg göra en tatuering utan färg.

Nu kollade jag på dessa bilder ovan och blev jätteinspirerad, finns massa andra fina taueringar på hemsidan. Tatueringen på Snövit blev jag så kär i. Nästan så att jag vill ha en sådan på armen under fågeln.

Beslutsångest på hög nivå.

Promarkers och copic markers. Min scanner har jättesvårt att se skillnad på illrosa och röd.

Julia och jag blev anställda på donken samtidigt. Vi var på samma gruppintervju och gjorde succé. Ett arbetspass med Julia var aldrig tråkigt. Tyvärr slutade hon och flyttade till Göteborg. När vi började var vi båda blonda, sen en dag kom båda med rött hår med ett stort gap och lite skratt åt att vi hade färgat det samma dag i samma färg.
Annars har vi båda gått estet bild fast i i olika årskurser.

Nya favoritskjortan och metallring runt svansen.

Ibland blir jag så förvånad att mitt hår har blivit så otroligt långt. Kanske inte otroligt men om jag tänker på hur kort det var i för ett år sedan när jag bestämde mig att spara ut det igen. Kollar även på bilder när jag är blond, det ska jag heller aldrig någonsin bli igen. Jag ska vara röd eller brun.

Nu ska jag på bio med min far.

Promarkers och Copic markers.

Porträtt nummer två föreställer Joakim.
En huskvarnabo med finaste smilgroparna och även om jag inte känt honom så länge är han bland de ärligaste personerna som jag har stött på. Pratar dessutom norrlänska.
Sen driver han en blogg på köpet också, eller t.o.m. två stycken. Den här och här.

Promarkers och copic markers.

För ett tag sedan gick jag ut på facebook att jag hade inspirationsbrist och behövde bilder att måla av. Det nappade fyra stycken på en gång. Sen fick det va nog och resten av er få vänta till nästa gång. Först ut är Amanda som jag har målat av en gång innan, länk. Lite mer galet än förra gången.

Nu reder jag ut alla åsikter och kommentarer en gång för alla.

När jag beskriver mig själv så säger jag ofta är en kreativ tjej med en halft arrogant syn på världen. Många av mina kompisar som beskriver mig använder också orden halft arrogant eller bara arrogant, men ofta med världigt mycker kärlek för att de vet att det är sådan jag är. När jag ibland bråkar med olika personer dyker också ordet arrogant upp men då är det ofta för att såra. Som tex min mamma, hon ska alltid dra upp att jag är förjävligt arrogant mot allt och alla. Varje gång det ska bråkas. Tar jag åt mig? Nej.
Det är ungefär som att säga att jag har blå ögon. Reaktionen blir ungefär; nehe?!
Alltså, jag vet att jag är arrogant.

Arrogant: Som upplevs (alltför) otrevlig, intresserad av sig själv och ointresserad av andra individer och deras ståndpunkter, ibland rent överlägsen och föraktande andra individer eller deras ståndpunkter

Såhär står det på Wikipedia om man skriver in vad att vara arrogant betyder. Det är en väldigt hård syn på det men om man mjuknar upp beskrivningen lite så får man en mig. Ja, jag kan vara ganska otrevlig, mot dem jag inte gillar eller inte ser en anledning till varför jag skulle vara trevlig. Alla är väl på något sätt intresserade av sig själva så den frasen hoppar vi över. Att vara ointresserad av andra individer är väl en bra beskrivning. De individer som jag inte behöver intressera mig om då alltså. Och ja jag tycker att jag är bättre än de flesta, i rätt situationer. Klart jag inte tycker det i en situation där jag inte har någon erfarenhet alls.

Jag fattar inte varför det inte kan finnas lite mer arrogans i världen? Min arroganta sida har hjälpt mig genom många situationer och hållt mig stark då jag har behövt det. Sen är det såklart att världen behöver lite konstraster, det finns människor där ute som är jättetrevliga, hela tiden. Men sådan är inte jag.

Sammanfattningen är väl då att ja jag är arrogant, lite halft.

Pappas foton.

Sista dagen i Åre. Ledsen i ögat men väldigt nöjd med veckan.
Pappa åkte snowboard för andra gången någonsin och jag fick mig några ordentliga skratt.
Sen var vi på after ski uppe på fjällgården. Pink hink hette bandet som spelade coverlåtar och pratade strunt.
Middagen blev finpizza på Werséns och nu sitter vi och väntar på att tåget ska gå vid tio typ.

Pappas bilder.

En dag av nysnö och strålande sol.